Blogginlägg 3

The Matrix (1999) handlar om hackern Thomas Anderson A.K.A  Neo som kommer i kontakt med en man som kallas Morpheus som lovar att berätta sanningen om allt. Neo accepterar och lär sig att världen som han trodde var verklig faktiskt var ett datorprogram designat för att hålla människor ovetande om sitt egentliga tillstånd. ”… you are a slave, Neo. Like everyone else you were born into bondage. Into a prison that you cannot taste or see or touch. A prison for your mind.” –Morpheus

Efter att människorna tillverkade AI så bröt ett krig ut mellan människor och maskiner. Människorna ligger i underläge och de används för att ge kraft till maskinerna (elektricitet). Dom odlas i stora fält och the matrix finns för att dom ska vara ovetande om vad dom egentligen är. Ett batteri. Morpheus och besättningen på Nebuchadnezzar väcker Neo och visar honom verkligheten i tron på att han är ”den utvalde” och att han ska rädda människorna enligt en profetia.

Detta utspelar sig i en okänd framtid troligen nära år 2199 då världen är förstörd. Himmeln är bränd och människor tvingas att leva under jord där dom gömmer sig för maskinerna som vill förgöra dom. Teknologin är avancerad även om allt ser väldigt slitet och grått ut. Huvudpersonerna flyger i gigantiska avloppssystem med ett svävarskepp som kallas för Nebuchadnezzar  där dom kan koppla in personer i ett datorprogram med hjälp av en sorts kontakt som man kan sätta i bakhuvudet på människor.

Nyansen i filmen skiljer sig mycket åt från nyansen i Liftarens guide till galaxen. The matrix är väldigt grå och allvarlig, full med action och mycket eldkraft. Medans liftarens guide till galaxen är väldigt konstig och humoristisk, nästan på gränsen till knasig. ”Time is an illusion, lunchtime doubly so.” –Ford Perfect.

Matrix är nästan på gränsen lite för allvarlig det är nästan så att man inte kan ta den på allvar. Båda historierna utspelar sig ungefär på vår tid på ett sätt. I The Matrixs datorprogram så ska världen vara i år 1999 och i Liftarens guide till galaxen så förstörs världen ungefär i vår tid, om inte tidigare. Men man får ändå framtidskänslan av alla rymdskepp och planeter. I matrix så utspelar det sig egentligen i framtiden.

Karaktärerna i the matrix är inte lika karaktärerna i Liftarens guide till galaxen alls. Den enda likheten jag kan komma på är att huvudkaraktärerna i båda filmerna upplevs som relativt normala. (i början i alla fall). Man kan tolka namnen i The Matrix ganska fritt. Neo betyder nytt på grekiska och det kan man koppla till världen som visas för honom eller annat. Om man kastar om bokstäverna så blir det också ”one” som i ”the one” vilket han är. Trinity betyder treenhet vilket man skulle kunna koppla till bibeln, fadern sonen och den heliga anden. Zion går också att koppla till Jerusalem. Nebuchadnezzar är en babylonisk kung som enligt bibeln vann över Jerusalem och skickade judarna i exil. Mer finns säkert att analysera som kopplingen till alice i underlandet vilket man knappt behöver eftersom att dom gör den kopplingen åt en i filmen.

Jag tycker själv att matrix är en väldigt bra film. effekterna är superba för att vara gjorda på 90-talet storyn är väldigt intressant och man blir väldigt intresserad av karaktärerna och tekniken i filmen. Alla scener i filmen är väldigt uttänkta och bra. Speciellt fighting scenerna och dom nästan lite ostiga punchlinerna. Allt som allt så skulle jag sätta ett ganska högt betyg på The Matrix. Det är en klassiker som jag inte tror att jag skulle kunna bli trött på.

Karaktärerna: Karaktärerna i liftarens guide till galaxen är väldigt intressanta och roliga att läsa om. Huvudkaraktären heter Arthur Dent och ska vara en vanlig engelsman med förkärlek till lugna söndagar och te. Efter att hans hem och planet jorden sprängdes av vogoner överlevde han genom att lifta bort därifrån med sin kompis Ford som jag kommer att berätta mer om snart. Arthur är en skeptisk person som är ganska feg och pessimistisk men är ändå en karaktär som man älskar. Man kan relatera till honom, som är en av de få ”normala” personer som historien handlar om men han passar ändå väldigt bra in i gruppen.

Ford Perfect är Arthur Dents gamla vän från jorden, Arthur fick reda på att Ford var en utomjording dagen då jorden förstördes. Då han räddade hans liv. Fords utseende beskrivs såhär: ”Han var inte uppseendeväckande lång. Han såg bra ut, men inte för bra. Håret var stripigt och rödblont och bakåtkammat.” Ford är en resande faktasamlare till boken ”Liftarens guide till galaxen” (ett sorts awesome lexikon) och han var fast på jorden i 15 år utan att kunna komma därifrån. Ford är en trevlig karaktär som man lär sig att gilla väldigt mycket.

Zaphod Beeblebrox är galaxens president. Under ett tal under visningen av ”Hjärtat av guld” – ett superteknologiskt rymdskep – så bestämde han sig för att sno det och fly iväg för att leta efter lite saker han själv inte ens vet om vad. Zaphod är ganska dum, men väldigt självsäker. Han är också oansvarig och väldigt slumpmässig. Arthur irriterar sig ofta på Zaphod.

Trillian eller Tricia McMillan är en människa från jorden som blev upplockad av Zaphod på en fest där Arthur försökte lära känna henne. Trillian är äventyrisk, snäll och smart. Arthur tycker om Trillian väldigt mycket.

Marvin är en deprimerad robot. Han är bara depressiv på alla sätt. Man gillar honom väldigt mycket för hans ironiska och pessimistiska attityd och man skrattar över mycket han säger. Resten av gänget irriterar sig på Marvin ofta för att han är just så deprimerad men det är en av hans charmer med honom.

Boken jag läser just nu heter ”Liftarens guide till galaxen” av Douglas Adams. Titlen är väldigt intressant eftersom att själva konceptet av att lifta i rymden känns lustigt. Man kan ju inte riktigt bara räcka ut tummen och hoppas att bli upplockad av ett förbipasserande rymdskepp. (Eller kan man?)

Boken börjar med dom här meningarna. ”Långt ute på kanten av det aldrig kartlagda bakvattnet till den gudsförgätna änden av västra spiral-armen finns en liten gul sol som ingen tagit notis om. Kretsande kring denna, på ett avstånd av ungefär 150 miljoner kilometer, befinner sig en synnerligen obetydligliten blågrön planet, vilkens ap-baserade livsformer är så osannolikt primitiva att dom anser att digilatur är något att komma med.”  Den börjar alltså att beskriva jorden från ett utomstående perspektiv. Han får jorden att verka väldigt liten och obetydlig och att människans teknik är mindervärdig eller kanske till och med patetisk jämfört med berättarens. Boken fortsätter sedan med att beskriva hur livsformerna på planeten – människorna – är olyckliga mestadelen av sina liv och att dom är fixerade vid små gröna papperslappar (pengar). Berättaren fortsätter sedan att bygga upp och berätta om den aldeles fruktansvärt dumma torsdagen då det skedde en onödig katastrof och om en bok som heter liftarens guide till galaxen.

Man märker direkt när man läser boken hur otroligt humoristisk och rolig boken kommer att vara. Och det är den, redan dom första sidorna får boken dig att skratta mycket fler än en gång. Douglas sätt att berätta på är unikt och svårt att beskriva. Läs boken bara!

Under dom första kapitlerna börjar man tycka om karaktärera väldigt mycket och man är fast i boken.  Efter inledningen så börjar det första kapitlet med Arthur Dent och en vad han trodde var en vanlig torsdagsmorgon, då han plötsligt inser att det står bulldosers utanför hans hus som väntar på att riva det för att bygga en motorled. Efter en serie av händelser så kommer det utomjordingar som kallas vogoner i skepp över hela jorden som förbereder sig för att spränga planeten i luften för att bygga en expressväg i rymden. (Vilket sammanträffande!). Arthur blir räddad av sin gamla vän Ford Perfect - som han trodde var människa men som det visade sig att det inte var fallet – genom att lifta i ett av vogonernas skepp där dom inte är välkommna.

Jag kan se att det kommer att bli ett underhållande äventyr med Arthur och Ford och jag längar redan efter att läsa mer.