imadea

Boken jag läser just nu heter ”Liftarens guide till galaxen” av Douglas Adams. Titlen är väldigt intressant eftersom att själva konceptet av att lifta i rymden känns lustigt. Man kan ju inte riktigt bara räcka ut tummen och hoppas att bli upplockad av ett förbipasserande rymdskepp. (Eller kan man?)

Boken börjar med dom här meningarna. ”Långt ute på kanten av det aldrig kartlagda bakvattnet till den gudsförgätna änden av västra spiral-armen finns en liten gul sol som ingen tagit notis om. Kretsande kring denna, på ett avstånd av ungefär 150 miljoner kilometer, befinner sig en synnerligen obetydligliten blågrön planet, vilkens ap-baserade livsformer är så osannolikt primitiva att dom anser att digilatur är något att komma med.”  Den börjar alltså att beskriva jorden från ett utomstående perspektiv. Han får jorden att verka väldigt liten och obetydlig och att människans teknik är mindervärdig eller kanske till och med patetisk jämfört med berättarens. Boken fortsätter sedan med att beskriva hur livsformerna på planeten – människorna – är olyckliga mestadelen av sina liv och att dom är fixerade vid små gröna papperslappar (pengar). Berättaren fortsätter sedan att bygga upp och berätta om den aldeles fruktansvärt dumma torsdagen då det skedde en onödig katastrof och om en bok som heter liftarens guide till galaxen.

Man märker direkt när man läser boken hur otroligt humoristisk och rolig boken kommer att vara. Och det är den, redan dom första sidorna får boken dig att skratta mycket fler än en gång. Douglas sätt att berätta på är unikt och svårt att beskriva. Läs boken bara!

Under dom första kapitlerna börjar man tycka om karaktärera väldigt mycket och man är fast i boken.  Efter inledningen så börjar det första kapitlet med Arthur Dent och en vad han trodde var en vanlig torsdagsmorgon, då han plötsligt inser att det står bulldosers utanför hans hus som väntar på att riva det för att bygga en motorled. Efter en serie av händelser så kommer det utomjordingar som kallas vogoner i skepp över hela jorden som förbereder sig för att spränga planeten i luften för att bygga en expressväg i rymden. (Vilket sammanträffande!). Arthur blir räddad av sin gamla vän Ford Perfect - som han trodde var människa men som det visade sig att det inte var fallet – genom att lifta i ett av vogonernas skepp där dom inte är välkommna.

Jag kan se att det kommer att bli ett underhållande äventyr med Arthur och Ford och jag längar redan efter att läsa mer.